Att stå framför en kamera kan vara lite läskigt ibland. Lite tråkigt också. Framför allt om man har spring i benen och inte alls vill sitta still och ”le” rakt in i en svart manick framför ansiktet. Visst kanske det kan vara skönt att sitta still som vuxen. Men som barn. Glömma det. Det finns…
Helgen var över på ett ögonblick. Ungefär som att någon knäppte med fingrarna på fredag och så helt plötsligt var det måndag igen. Ett bröllop, en workshop för mammor, ett födelsedagsfirande och en myskväll hann jag dock med innan jag rivstartade veckan med att fota två buspojkar. Fast jag tror egentligen att det var två…
Klarade inte utmaningen ! 🙂
Var det verkligen någon som klarade av det? Att inte le? Söta!
haha inte vad jag har hört än så länge iaf 😀
Vi vet ju att tiden kan gå fort. Att den även kan gå långsamt. Om vi tittar närmare på en timme till exempel. Under en timme hinner jag springa 5km i spåret och gå ut med hunden. En annan timme hinner jag förbereda bilder till ett blogginlägg. Det här inlägget tog mig en timme att…
ha ha ha, sitter och skrattar för mig själv när jag läser ditt inlägg. För beskrivningen stämmer så bra på hur min fina fina lilla(men inte lugna) Hugo är. Men vem kan han ha fått det ifrån??
Låt mig säga så här, på en timme har jag bakat, städat, läst din blogg samtidigt som jag matar Hugo och skriker hysteriskt efter Moa som står ca 1 meter ifrån mig att hon ska städa sitt rum. HA HA HA!! Nu gör jag som mina kloka barn och vila efter en effektiv timme;)
Tack för ett gott skratt, det behövde jag <3
hahaha, jaaa äpplet faller inte långt från trädet 😉 Hoppas du får en välförtjänt vila nu ♥
Underbara bilder på 2 underbara barnbarn.
Så himla söta! Du är en så duktig fotograf!