Jag får ofta frågan vart jag hittar inspiration ifrån. Vad det är som får mig att fortsätta fota. Vad det är som gör mig glad när jag är ledsen eller stark när jag är svag. Svaret är familjen. Familjen som du kallar mamma, pappa, syster eller bror. Din partner, dina husdjur och ditt barn. Men också familjen som du väljer som dina närmaste vänner. Eller någon annan familj som välkomnar dig in i deras liv med öppna armar och ger dig kärlek oavsett vem du är.
Ända sen jag gick med i The Essence Vitae Project 2011 så har jag träffat tre underbara familjer som inspirerar mig med deras glädje, styrka och kärlek. Så fort jag känner mig svag så tänker jag på dom. Så fort jag känner mig ledsen så får deras bilder mig att le. Så fort jag tvivlar på mig själv så är det som om någon av dom känner det på sig och hör av sig för att tacka ännu en gång över bilderna jag tagit på deras familj.
I slutet på augusti fotade jag min tredje familj för Essence Vitae. Jag kallar familjerna för ”mina”. För det är så det känns. Dom välkomnade mig med öppna armar, släppte in mig i deras liv. Vi lekte, sparkade boll, matade änder, snurrade tills vi blev yr, jagade varandra, skrattade tills vi kiknade och sprang ifrån getingar (eller okej, jag sprang). Jag känner mig så otroligt glad över att kunna ge familjen Helin dessa bilder att titta tillbaka på och vara en påminnelse över hur starkt bandet mellan er är. Hur starka ni är. Trots att ni går igenom en sån svår tid.
Och Kevin. Du är min hjälte.
Vill ni läsa familjens berättelse så kika in på essence vitaes hemsida så finner ni den där (länk).
Hei Jenny
Så godt skrevet. Takk for fantastisk flotte bilder. Tok meg tid til å lese historien om familien og er rørt til tårer. Ønsker den tøffe nydelige gutten masse til lykke fremover.
Är det Rothoffsparken?
Japp det är det 😀
Blev varm i hjärtat av detta inlägg. Jättefint skriver, och bilderna är som alltid fina.