I söndags träffade jag Elisabeth och Peder som snart gifter sig i Härnösand. Vi träffades upp vid ett fik i stan, men då det var stängt gick vi till mitt favoritcafé. Charm. Där nämnde Elisabeth ett så träffsäkert ord på hur det känns att träffa den fotograf man valt till sitt bröllop. Som en blind date.
Första stadiet: Kontakten
Man har haft lite kontakt via mail och telefon. Men man vet inte så mycket mer om personen på andra sidan. Man är nervös, spänd, förväntansfull. Nyfiken.
Andra stadiet: Mötet
När man träffas startar ett frågemarathon. Jag vill veta så mycket som möjligt om brudparet. Vad har ni för intressen, vad tycker ni är roligt och vad får er att skratta. Medan brudparet vill veta så mycket som möjligt om mig. När började du fota, hur lägger du upp fotograferingen, kan vi göra något åt det här hållet? Åsikter byts, idéer bollas och en vision skapas.
Tredje stadiet: Känslan
När vi sedan skiljs åt så är min förhoppning att brudparet ska känna sig lugna. Dem ska känna att de gjort rätt val. Dem ska känna sig avslappnade och trygga. Oftast får jag höra att dem gör just det. Jag själv. Jag går därifrån med ett leende på läpparna. Om ni undrar hur Elisabeth & Peder såg ut, så var det ungefär såhär: