Det är okej att känna

Ibland känns det som att man bara vill skrika rakt ut. Egentligen av ingen anledning alls. Ibland av flera olika. Andra dagar vill man sjunga högt och det där leendet går inte att få bort från läpparna. Igår ville jag skrika. Igår ville jag gråta och sparka och slå. Igår fick jag höra att Malva, som jag fotade i mellandagarna för the essence vitae project ett ideellt projekt av fotografer för familjer där någon lider av en livshotande sjukdom, förlorade sin kamp mot cancern. Malva som blev 3 år gammal hade kämpat i två år.

Det är bara så fel.

Jag visste inte vad jag skulle göra med alla känslor. Så jag skriver. Det har alltid varit min fristad. Att få skriva av mig. När jag träffade Malva visade hon mig hur livet ska levas. Hon skuttade, skrattade, flög flygplan, lekte med tomten och näspussades. Hon bjöd in mig i alla lekar och vid ett tillfälle låg vi där på golvet och tittade på varandra. Underbara Malva. Du och din familj kommer alltid finnas i hjärtat.

Malva har en fond hos barncancerfonden. Varje bidrag räknas och gör nytta. Även dom små. Lämna ett bidrag och hjälp andra barn att kämpa mot cancern.

Mitt i sorgen får vi inte glömma det viktigaste. Kärleken. Familjen. Styrkan. Lev i nuet och minns för alltid. Vila i frid älskade Malva.