Mina föräldrar skilde sig när jag var sex år. Jag kommer ihåg att vi alla satt i soffan för att mamma och pappa skulle berätta något viktigt för oss. Pappa skulle inte bo med oss längre. Men vi behövde inte vara ledsna för det. För vi skulle få träffa honom i alla fall. Hur ofta vi ville. Men jag blev ledsen. Ledsen för att pappa inte skulle vara hos oss varje dag, för att inte kunna leka med honom jämt eller höra saga när vi skulle sova.
Men vi fick träffa honom. Och när tiden gick insåg vi att pappa fanns nära. Hela tiden. Även om han inte bodde under samma tak som vi, så fanns han där. När vi än ville.
Selma har inte lika tur som jag. Hon är bara 1 år. Men hennes pappa riskerar att tvingas vara ifrån henne. Inte för att han och hennes mamma ska separera. Utan för att Migrationsverket anser att Selma kan vara utan sin pappa och att han därför ska utvisas. En myndighet tycker att Selma inte far illa av att inte ha sin pappa hos sig. Selmas mamma och pappa gör allt i sin makt för att vinna mot Migrationsverket. För att Selmas pappa Adel ska få stanna i Sverige. Jag anser att inget barn ska behöva vara utan sin mamma eller pappa. Inget barn ska behöva se sin pappa åka till ett annat land och kanske aldrig mer komma tillbaka.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Om du vill hjälpa Selma och hennes familj att fortsätta vara tillsammans. Skriv på Namnlistan. Dela deras berättelse för alla du känner. Sprid ordet. Tillsammans kan vi göra skillnad.
Lena Larsson, en fotograf i Stockholm är väldigt engagerad i familjen och gör allt hon kan för att hjälpa. För att protestera. För att Selmas pappa ska få stanna. Hon har skrivit ett öppet brev till Migrationsverket och Selmas familj behöver all hjälp dom kan få. Det är också Lena som har tagit bilden nedan på Selma, hennes pappa och mamma.
.jpg "selmas-pappa")
