En tom låda full med kärlek

Jag vet vad du tänker. Hur kan en tom låda vara full med kärlek?

Jag vet inte riktigt. Men det bara är så. Jag har suttit och stirrat på tangentbordet så länge att bokstäverna börjar smälta ihop. Ni vet när man fastnat med blicken och inte riktigt vet hur man kommer vidare. Eller när man känner sig obeskrivligt lycklig utan att veta varför. Eller när man får ett skrattanfall och viker sig dubbelt och helt plötsligt vet man inte vad man skrattar åt men man bara vet att det är jävligt kul. Dessa stunder sker inte så ofta. Tråkigt nog. Livet skulle vara lite roligare om man gjorde saker utan att riktigt veta varför.

Tänk er att gå fram till en främling med världens största leende och ge denne person en stor kram, gå därifrån och den personen har ingen aning om vad som just hände. Kanske vet du inte heller varför du helt plötsligt går fram till främligar och ger dom en kram. Men det kändes bra. Och personen du nyss kramade fick sig nog ett leende på läpparna ändå. Det är lite så jag känner när jag ska försöka berätta om Rebecca och Rickards, nej förlåt, Rebeckards bröllopsdag.

Att sammanfatta 12 timmar av kärlek är inte det lättaste jag gjort. Så jag tror jag låter bilderna tala för sig själva och orkar ni inte scrolla eller vill se den lite längre versionen så rekommenderar jag er varmt att titta på BILDSPELET istället. Vem vet, kanske går ni ut och kramar en främling när ni har tittat klart.