När jag var tonåring hängde jag med ett gäng vänner varje dag. Vi var kanske 10-15 stycken som spenderade dagarna med att hänga vid torgets största staty, för att ja, hänga. Eller så var vi hemma hos oss och hade snake-marathon. Alla satt med sina mobiler och spelade snake. I tysthet. Eller så satt vi bara och pratade om allt och ingenting. En och annan kökslampa fick sätta livet till när cd-spelaren hackade och en kompis skulle visa att det hjälpte om man stampade i golvet. Visst hjälpte det den hackade cd-skivan, men inte kökslampan som hängde precis under. Eller porslinet i diskmaskinen som lampan landade på.
Sen går åren. Man växer upp, flyttar hemifrån, kanske till en ny stad – som jag själv gjorde. Man tappar kontakten med några. Andra fortsätter man träffa. Men de där gänget som jag hängde med då – träffar jag fortfarande idag. Vänner för livet, kallar jag dom.
Så när jag fick frågan om att föreviga ett gäng tonårstjejer och deras vänskap i en björkskog i Hallstahammar var jag inte sen med att tacka ja. Och vips så drogs man tillbaka flera år bakåt i tiden och jag kunde inte låta bli att tänka; varför gjorde inte vårt gäng något så här roligt tillsammans? Som att fånga vänskapen på bild.
ÅH vilka vackra bilder! Vilket fint ljus!!