Låt hjärtat komma fram

Jag minns när jag gick på mediaporgrammet under gymnasiet och satt på fotolektionerna och fick höra talas om iso, slutartid och bländare för första gången. Helt ologiskt var det också. Litet tal var en stor bländare och tvärtom. Hur gick det till? Och vad hade man den där iso knappen till egentligen? Det där med tekniska termer var inte min grej. Men när jag fick hålla i en Canon eos 300D för första gången och fick ta en bild. Då hände det något inom mig. Jag glömde bort djungeln av inställningar. Manuell, Tv, Av eller gröna knappen? Det gjorde detsamma. Bara jag fick fota.

Jag tänkte med hjärtat, inte med huvudet varje gång jag tog en bild. Det kan ha varit därför det tog lite längre tid innan jag fattade. Men det kan också varit just därför som jag fick fram just min stil. När utomstående tittar på en bild och säger ”det är Jennie som har tagit den där bilden va?!” så blir jag varm i hjärtat. Det syns i mina bilder att dom är mina. Dom är inte tagna enligt konstens alla regler, utan med hjärtat. Idag fotar jag med manuella inställningar. Jag vet vad iso, slutartid och bländaren gör för mig, dom jobbar åt mig. Inte emot mig. Men det är inte de viktigaste. Det viktigaste är att när du fotar, så ska du känna något. Inte tänka. Känna.

Jag tror det är därför jag tycker det är så otroligt kul att lära ut, att hålla workshops och se hur deltagarna börjar känna. Stefan gick en heldags workshop hos mig i början på hösten som vi skräddarsydde efter hans förkunskaper. Ju närmare dagens slut vi kom, desto mer såg jag på Stefan att han började känna.

Här är några bilder som jag tog under dagen, vill ni se Stefans bilder? Kika in på hans sida! Tack till Louise som ställde upp framför våra kameror!

3 comments
  • Du är så löjligt duktig Jennie!!!!

  • Stefan1 november, 2012 - 04:41

    Tackar ännu en gång Jennie för den mycket givande dagen och det proffisionella bemötandet och upplägg av dagen. Jag kommer att boka fler workshops med dig i framtiden. Och ännu ett tack till underbara Louise

  • jojo1 november, 2012 - 06:33

    Åh va bra skrivet!!