Du och jag lillebror

Jag som har växt upp i en stor familj och bara tjejer (förutom pappa då) har fått veta hur det är att stå och vänta i kö för att komma in på toaletten på morgonen. Man klev upp så tidigt man orkade för att norpa den bästa solstolen på sommaren. Snodde syrrans kläder när ens egna låg i tvätten. Blev själv bestulen på kläder från de andra syrrorna när deras låg i tvätten. Man drack alltid upp den sista mjölken och när alla tjejer hade PMS samtidigt var det bara att se till att ha längst naglar.

Nu har det inte bara varit att armbåga sig fram i livet. Utan alla stunder vi har skrattat tills vi krypit ihop på golvet och fått ont i magen, hjälpt varandra med smink och hår när man kom upp i den åldern. Berättat hemligheter för varandra som inte våra föräldrar fick veta. Eller bara suttit och hängt i soffan med den största godispåsen i varsin famn framför en bra film är också minnen från mina systrar. Mina bästa systrar. Och jag skulle inte för allt i världen byta ut våra minnen som vi har tillsammans. För man har ju det där bandet. Syskon emellan. Där vi förstår varandra, även det gånger vi inte gör det.

Så jag tror att det är något liknande bröder emellan. I alla fall när jag fick träffa Kevin och Elias. För där ser man det där bandet. Som jag själv känner så väl igen. Bandet syskon emellan. Tänk vad mycket bus dom ska hitta på när Elias blir större.