En kram säger så himla mycket. Jag tror inte det finns något annat som talar så tydligt som en kram. Den kan säga ”det ordnar sig”, ”jag tycker om dig”, ”vi ses snart igen”, ”ta hand om dig”, ”jag älskar dig”, ”jag förlåter dig”, ”jag vill mysa med dig”. En kram sänder ut positiv energi i sin renaste form och värmer rakt in i hjärtat. Kanske kan just din kram ge någon ett leende på läpparna. När jag fotar familjer så fokuserar jag mycket på just kramar. Dels för att man blir så glad av dem. Dels för att man kan kramas på så många olika sätt. Och dels för att det kan bli väldigt tokigt och roligt och avslappnade. Och det är då man har så himla roligt tillsammans.

Så med det vill jag väl mest säga. Kramas mer!

debernardo-1debernardo-2debernardo-3debernardo4

På vår resa genom livet får vi möta med och motgångar. Vi hittar olika medel för att ta oss igenom dessa. Vi hittar verktyg som hjälper oss. Vi har nära och kära som finns och stöttar oss. Oavsett hinder, oavsett storlek, oavsett känsla så upptäcker vi att vi växer för varje gång vi tar oss igenom en motgång. För mig har min kreativitet varit min drivkraft och min kamera mitt verktyg. Genom alla motgångar har jag funnit vägen ut genom att skapa. Efter att i våras fått diagnosen förlossningsdepression började jag min längsta resa i motgång någonsin.

En mild höstdag i Oktober mötte jag upp min kollega och vän i Köping som har följt med på min resa. Vi åkte ut till Köpings skjutbana. Jag har några månader tidigare lärt känna henne genom vår gemensamma arbetsplats och jag vet att hon dansar och älskar det så djupt. Det är hennes drivkraft. Hennes fristad. Där hon får vara sig själv och uttrycka sina känslor utan att behöva yttra ett ord. Genom dansen pratar hon. Jag vill visa världen att oavsett motgångar, oavsett vem du är, oavsett vad du går igenom så är din resa värd att minnas. Värd att berättas och värd att ses av andra. Genom våra upplevelser formas vi till de vi är. Släpp taget. Andas. Lev.

Du gör världen vacker.


ellieellie2ellie3ellie4ellie6ellie7ellie8ellie9ellie10ellie11ellie13

 

  • Jasmine Hinkelman9 november, 2014 - 07:52

    Vilka fina bilder, blev nästan lite kär!

  • missjeni9 november, 2014 - 08:42

    Tusen tack :)

Då jag fotar utomhus och inte har en studio får jag ofta frågan om vart vi ska vara ifall det regnar. Svaret blir alltid desamma. Vi är ute i alla fall. Det finns så många miljöer där det finns tak att tillgå, utomhus. Och när det regnar kommer det där krispiga ljuset fram. Färgerna blir härligt dova och vackra. Och barnen har det alltid lite extra roligt när dem får hoppa i en och annan vattenpöl.

I september spenderade jag en timme med en familj utanför Sundsvall. Det duggade lite när vi började fota och mot slutet föll regnet sådär fint som ett sensommarregn kan göra. Det var så roligt att få tillbringa lite tid med den här familjen att vi helt enkelt inte tänkte på dropparna som föll. Och resultatet. Det ser ni nedan.

burman1burman2burman3burman4burman5burman6burman8

burman9

Det finns en första gång för alla. Så länge man har viljan att utvecklas, att lära sig något nytt, att utmana sig själv hela tiden till nya nivåer så kommer det alltid finnas en första gång man gör något. Hösten innan jag blev mamma hoppade jag på en film-workshop i Stockholm. Jag skulle lära mig filma. Nu var det inte första gången jag filmade, det gjorde jag på gymnasiet med kursen rörlig bild. Men jag har aldrig riktigt känt att tillfället till att ta in film i företaget funnits förrän nu. Eller ja, förrän hösten innan jag blev mamma. Jag kände att det var nästa steg att ta. Foto och film tillsammans ger den ultimata berättelsen om dina största händelser i livet.

I somras fick jag möjligheten att filma Ellen och Peters bröllop. Efter att gjort några korta filmer under 2012 kände jag mig lagom ringrostig och skakig (bokstavligt talat) över att filma ett bröllop. Men med en kamera, ett objektiv, ett enbenstativ och en inre röst som ständigt upprepade sig med orden ”det här fixar jag, nu kör vi”, så är det med stapplande, nervösa ben som jag visar upp min allra första bröllopsfilm för er.

Ellen och Peter. Tack. För att ni visade ett så stort förtroende för mig. För att ni bjöd in mig att dela er bröllopsdag tillsammans med er. Det var en ära.

Ellen & Peter from Jennie Johansson on Vimeo.


 

 

Året var 2011 första gången jag träffade familjen Lundbäck i Sundsvall, ute på en strand på Alnön. Sedan dess har vi setts två gånger till och senaste gången var i mitten på september i år. Vi träffades åter igen på samma strand, ungefär samma tidpunkt som första gången vi sågs. Det skilde faktiskt bara några dagar mellan. Vi fick till och med likadant väder. Det är så otroligt roligt att få följa en familj genom åren. Att få se barnen växa upp och kunna prata om gamla minnen.

Men istället för att prata en massa så får ni se istället. Se vad jag försöker prata om. Vill ni se hur det såg ut första gången jag träffade den här familjen så hittar ni bilderna här (länk).

Tack familjen Lundbäck för att jag åter fick äran att umgås med er fina familj!

blog-lundbackblog-lundback2blog-lundback3blog-lundback4blog-lundback5blog-lundback7blog-lundback8

 

  • Helena24 oktober, 2014 - 12:56

    Roligt med samma plats igen :) Och riktigt fina bilder!